Historia
Gröndalen sägs från början ha varit ett torp under Långnäs. Det gamla bostället lär ha legat nordväst om nuvarande gård. Den skulle ha legat vid den s.k. ”tåtarängen” (tattarängen).
En bit därifrån finns även en udde som kallas ” tåtarudden”. Detta namn skulle komma från att det körde ner några tattare i sjön, för länge sedan.
I kullen där gamla stället skulle ha legat, finns än idag en jordkällare.
Namnet kommer möjligen därifrån, där är det en grön dal.
Med tiden köptes troligen samman-hängande mark där, och en gård byggdes. Detta ställe var troligen byggt här innan Laga Skifte, för om man tittar på kartan så är det enda gården
som det inte står ”Utfl. g” , utflyttad gård, på.
I Laga Skiftesprotokollen från 1851 står : ” 1/4 mantal som eges af Anders Jakobsson, qvarbor på sin gamla plats och erhåller all derintill befintlig åker, äng och afrösningsjord, samt KalfÖ. Bastbackeskiftet får han emellan Per Gustaf Erikssons och Jaen Jaenssons, och således ägorna uti 2ne skiften. ”
År 1855 delades gården mellan ägaren Anders Jakobsson och dennes syster och hennes man, Anders Andersson.
Systern hade troligen en del av arvet från föräldrarna att ta ut, och därför skedde nu en hemmansklyvning. Anders Jakobsson ägde efter det 3/16 och systern 1/16, och av dessa uppkom
”Stora Gröndalen”, som ägdes av Anders Jakobsson, och ” Lilla Gröndalen” som sedan ägdes av Anders Andersson med hustru.
——————————————————————————————————-
Byggnader
År 1922 köpte Oskar Karlsson, Stora Gröndalen för 25 000 kr, av Sven Gudmundsson.
Oskar hade tidigare med en bror arrenderat en gård i Hålebo. Fadern ägde för övrigt ” Lilla Gröndalen ”.
I slutet av 1920-talet såldes ett par tomter mellan gården och Åländern. Detta för att finansiera ett täckdikningsprojekt. År 1926 byggdes det hus som ligger närmast sjön, och det byggdes bl.a. av virke från torpet Andersbo, på Dockekulla ägor. Andersbo revs vid denna tidpunkt.
Huset vid Åländern byggdes av en Broström, och modellen till detta hus, skall vara ett hus som finns på Skansen i Stockholm. År 1952 sålde Broström huset till Helge Olsson. Denne var faktor vid ett tryckeri i Linköping.
Det andra huset byggdes på 1930-talet. Dessa båda hus hade alltså lite olika ägare, men ingår idag åter i Stora Gröndalen.
De kallas i dag för Sjöboda och Grönkulla.
Vid gamla gården ligger två hus. Det större uppges byggt i början av 1800-talet och det mindre av dessa är uppfört ca 1901. Detta mindre hus brann ner 1970, men byggdes upp igen 1971.
Gården har mestadels varit utarrenderad, och då bodde ägarna i det lilla huset, och arrendatorn i det stora.
——————————————————————————————————
Skjutbana
Innanför Lilla Gröndalen, ligger en åker, som tillhör Stora Gröndalen. Tidigare har berättats att kvarnen i Långnäs låg här. Här skall också en skjutbana ha legat.
Det var troligen den första skjutbana som skytteföreningen i trakten, hade.
Det byggdes ju sedan en mellan Stålängen och Solberga.
——————————————————————————————————-
Gravfält
Ett gravfält sägs ligga norr om Lilla Gröndalen. Detta skulle då vara gravar som härstammar från den tid då digerdöden drog över landet.
Det skall också finnas en brandgrav från järnåldern, på dessa marker.
——————————————————————————————————-
Hökörning vid Gröndalen. På Hölasset i mitten Sara Karlsson med sommargäster. Stående Sara´s far
Oskar och t.v. bredvid hästarna Sara´s morbror, Verner.
————————————————————————————————————
Kyrkbåt
Vid Stora Gröndalen skall det förr ha legat en kyrkbåt. Med båten tog sig folket från denna sidan av Åländern, över sjön. Sedan måste de ta sig ca 3 km landvägen till sjön Ämmern.
Därifrån med båt över Ämmern, för att sedan åter ta sig landvägen, nu ca 4 km, för att komma till kyrkan i Kättilstad socken. En ganska mödosam kyrkväg.
—————————————————————————————————
Varggropar
Vid sidan av vägen som går från Stora Gröndalen mot Axsjön, ligger två varggropar. Varggropar användes förr till att fånga vargar i. I uppslagsverket står det om varggropar:
” en täckt grop, där man fäste levande bete eller åtel vid en stång för fångst av vargar. När vargen gav sig ut på gropens tak gav detta vika. Groparna var ofta stensatta eller träklädda, och åtskilliga är bevarade”.
Vargen var i Sverige allmänt utbredd till i mitten av 1800-talet, men sedan skedde en snabb tillbakagång. Vid sekelskiftet var den definitivt borta från södra och mellersta delarna av landet.
I Kinda härad, förekommer efter 1860 inga anteckningar om vargjakt. Den var troligen utrotad i trakten, vid denna tidpunkt.
————————————————————————————————————–
Stora Gröndalen i samband med Sara och Bo Petterssons bröllop 1936.